Stop Destroying Videogames: Europeiska kommissionens svar, och varför kampen fortsätter

Det var ett av de mest efterlängtade ögonblicken för spelarsamhället. Den 16 juni 2026 lämnade Europeiska kommissionen sitt officiella svar på det europeiska medborgarinitiativet (ECI) ”Stop Destroying Videogames”. Domen: ingen ny lagstiftning i nuläget. Här förklarar vi varför, och varför detta inte är slutet på historien.

Bakgrund

Initiativet föddes i kölvattnet av att Ubisoft stängde ned The Crew 2024, och krävde att utgivare ska vara skyldiga att hålla sina spel i ett spelbart skick efter att det kommersiella supporten upphör (offlineläge, community-servrar med mera). Det drevs framför allt av Ross Scott och uppnådde alla nödvändiga tröskelvärden:

• registrerat hos kommissionen den 26 januari 2026;
• 1 294 188 verifierade underskrifter (cirka 1,3 miljoner);
• tröskelvärden uppnådda i 24 medlemsstater.

Ett giltigt ECI förpliktar kommissionen att svara, men inte att lagstifta.

Vad kommissionen svarade

I sitt svar av den 16 juni 2026 anger kommissionen att den i nuläget inte kan föreslå en rättslig skyldighet att hålla spel spelbara efter att den kommersiella lanseringen upphört. Huvudargumentet: utgivarnas immateriella rättigheter. Kommissionen betonar dock att EU:s konsumenträtt redan ger spelare viktiga garantier.

I stället för en lag åtar sig kommissionen att:

• senast slutet av 2026 inleda en dialog med branschen och konsumentföreträdare för att utarbeta en frivillig uppförandekod för hanteringen av spelens ”slutfas”;
• arbeta med organisationer och myndigheter för att öka kännedomen om konsumenternas befintliga rättigheter.

Vår analys: ett förutsägbart svar, och den verkliga hävstången finns någon annanstans

Detta svar kommer inte som en överraskning. Att angripa problemet rakt på, genom att kräva en ny och specifik lag, innebar att man kolliderade fullt ut med den mark som gynnar utgivarna mest: upphovsrätten. En ”frivillig uppförandekod” utan tvingande verkan riskerar att förbli en död bokstav, vilket branschens historia av frivilliga åtaganden har visat.

Men kampen är inte förlorad, man måste bara sikta rätt. Den verkliga hävstången handlar inte om att skapa rättigheter, utan om att tillämpa de som redan finns:

• Direktiv (EU) 2019/770 (om digitalt innehåll) och rätten kring oskäliga avtalsvillkor gör det redan möjligt att ifrågasätta metoder som godtycklig uppsägning eller ensidig ändring.
• RGPD och DSA, som utformats för att disciplinera de digitala jättarna, innehåller krav som kan överföras till missbruk inom spelbranschen (transparens, samtycke, lojala gränssnitt).
• Framför allt riktar den kommande Digital Fairness Act, som fortfarande är under utarbetande, sig just mot dark patterns, prenumerationsfällor och manipulativ design. Det är där spelarnas krav har störst chans att bli hörda, och det är nu, medan denna lagtext skrivs, som det gäller att göra sin röst hörd.

En namninsamling som man skriver under och sedan glömmer bort väger ingenting. Det som betyder något är den fortsatta mobiliseringen: att göra sin röst hörd, engagera innehållsskapare och kräva att befintliga lagar tillämpas. Det är nu som morgondagens lag avgörs.

Källor: Europeiska kommissionen, svar på ECI (16 juni 2026) · Initiativets officiella sida.

Officiella referenser

• Europeiska kommissionen, svar på ECI ”Stop Destroying Videogames”