Vad är ett CLUF? Avtalet du skriver under utan att någonsin läsa det
Låt oss ställa en enkel fråga: när du "köper" ett videospel, vad betalar du egentligen för? Svaret överraskar de flesta spelare. Du köper inte ett spel. Du köper en användningsrätt, en licens, reglerad av ett avtal som kallas slutanvändarlicensavtal (CLUF), eller EULA på engelska (End User License Agreement).
Och detta är varken nytt eller specifikt för det digitala. Detta avtal fanns redan när spelen var fysiska. Det låg i lådan.
Att "skriva under" ett avtal man inte kan läsa innan man skriver under
På gamla spelförpackningar, mjukvarukartonger, ibland patroner, fanns det ett sigill eller en plastfilm som man var tvungen att riva för att öppna. Att riva sigillet ansågs juridiskt motsvara godkännande av licensen, en praxis som kallas "shrink-wrap contract". Paradoxen är svindlande: licensen fanns inuti förpackningen, så för att läsa den var man tvungen att först öppna den... och att öppna den innebar godkännande. Med andra ord skrev man under innan man kunde läsa.
- antingen visas ett oläsligt textblock med en knapp "Jag godkänner", och ingen läser det;
- eller så godkänner du enbart genom att starta spelet, utan att ens få se något alls.
Och om du säger nej? Då har du köpt ett spel som du inte har rätt att spela. Logiskt sett, och enligt europeisk rätt, borde ett nej leda till återbetalning. Detta erbjuds nästan aldrig tydligt.
Samma avtal för alla spel
En utgivare skriver inte ett avtal per spel. Den skriver ett enda ramavtal (CLUF) och tillämpar det på hela sitt utbud. Varför? Därför att den utgår från att du ändå inte kommer att läsa det. Man kan alltså stoppa in i princip vad som helst "för säkerhets skull", klausuler som aldrig används, förutom den dag utgivaren bestämmer sig för att använda dem mot dig.
Några exempel som verkligen finns i stora utgivares CLUF:
- Förbud mot återförsäljning. Avtalet säger ofta att spelet endast är avsett för en användare och inte kan säljas vidare. Om man följde avtalet till punkt och pricka skulle nästan alla spelare som någon gång sålt vidare ett spel vara "i fel". Lyckligtvis tillåter, för fysiska exemplar, den rättsliga regeln om konsumtion av rättigheter återförsäljning, oavsett vad avtalet säger.
- Möjlig avstängning "en dag". Avtalet föreskriver att utgivaren kan ta ifrån dig tillgången till spelet, utan att någonsin ge dig ett datum. Ett normalt avtal fastställer tidsfrister; här säger man bara "en dag, kanske".
- Obligatorisk internetanslutning, även i singelspel, ofta lika mycket av skäl som rör datainsamling som skydd.
Ett avtal som ändras efter din "underskrift"
Det är utan tvekan den mest onormala punkten. De flesta CLUF föreskriver att utgivaren kan ändra dem ensidigt, när den vill, ibland utan förvarning. Föreställ dig att du skriver under hyreskontraktet för din bostad, och sedan får ett meddelande: "vi har bestämt att din lägenhet inte längre har något tak, så är det bara". Det är, ordagrant, vad dessa klausuler tillåter.
Men ett avtal står inte över lagen. Det förutsätter två parter, en överenskommelse och en balans. I Europa finns det flera rättsakter som just syftar till att återställa balansen i relationen:
- ångerrätten på 14 dagar för alla köp online (som CLUF nästan alltid ber dig avstå från direkt);
- direktiv (EU) 2019/770 om digitalt innehåll, som ålägger en avtalsenlighetsskyldighet och reglerar ensidiga ändringar;
- rätten om oskäliga avtalsvillkor (direktiv 93/13/EEG), som gör varje klausul som skapar en betydande obalans till din nackdel "ogiltig";
- RGPD, som kräver en giltig rättslig grund och tydlig information vid insamling av dina spelrelaterade uppgifter, och, när utgivaren stödjer sig på samtycke, ett fritt och informerat samtycke.
Det du borde kunna veta innan du betalar
Den verkliga frågan handlar inte om "fysiskt kontra digitalt". Det handlar om öppenhet och valfrihet. Innan du betalar borde du tydligt känna till:
- karaktären hos det du köper (ett spel? en licens? en tjänst? DLC?);
- dess varaktighet för tillgång, obegränsad eller begränsad, och under vilka villkor den kan försvinna;
- dina rättigheter: att överföra, låna ut, sälja vidare, spara, få återbetalning;
- vad som görs med dina uppgifter;
- reglerna för ändring av avtalet.
Inget av detta är orimligt: det är precis vad konsumenträtten redan garanterar för andra produkter och tjänster. Ett telefonabonnemang, en internetbox, en elektronisk apparat, allt detta kommer med tydliga förfaranden för ångerrätt, uppsägning och livslängd. Varför skulle videospelet, som blivit världens mäktigaste kulturindustri, vara undantaget?
Ett spel är inte en bit plast. Det är ett verk du deltar i, timmar av ditt liv, minnen. Avtalet som reglerar din tillgång till detta verk förtjänar att läsas, förstås, och, när det är obalanserat, ifrågasättas.
För ett konkret exempel, läs vår analys av Ubisofts CLUF mot bakgrund av The Crew-fallet.
Officiella referenser
Betygsätt den här artikeln
4.7/5 · 7 röst
Kommentarer (2)
Enfin quelqu''un qui explique clairement le coup du sceau qu''on déchire = acceptation. Je ne l''avais jamais vu sous cet angle. Excellent article.
Le parallèle avec le bail sans toit est parfait. À faire lire à tous les joueurs qui pensent "posséder" leurs jeux.