Bevarande: bränner branschen sitt eget arv?
Spelindustrin har mer än 60 års historia. Ändå är insatserna för att bevara detta arv fortsatt dramatiskt otillräckliga, i den grad att man kan fråga sig om branschen bokstavligen håller på att bränna sitt eget minne.
Oroväckande siffror
En studie från Video Game History Foundation (VGHF), genomförd tillsammans med Software Preservation Network, har fastställt att 87 % av spelen som släpptes före 2010 inte längre är kommersiellt tillgängliga, endast 13 % är det fortfarande. Några hållpunkter:
- Commodore 64 (1982), en stor plattform med omkring 10 000 titlar, har numera endast omkring 4,5 % av sin katalog i kommersiell cirkulation.
- Mindre än 3 % av spelen som släpptes före 1985 är fortfarande tillgängliga.
För att spela de flesta klassikerna återstår bara tre alternativ: att själv äga en samling, att vända sig till emulering (ofta i en juridisk gråzon), eller att besöka ett av de få specialiserade biblioteken.
Det digitala har inte gjort saken bättre
Man skulle kunna tro att den digitala distributionen efter 2010 skulle underlätta bevarandet. Det är tvärtom: titlar försvinner från butikerna i en jämn takt, utan att lämna något fysiskt spår. Communitydrivna projekt som Delisted Games eller Old Games Download försöker dokumentera dessa försvinnanden, men de kompenserar för en brist som borde vara branschens och myndigheternas ansvar.
Ett institutionellt förnekande
Inför denna verklighet hävdar Entertainment Software Association (ESA), som representerar de amerikanska utgivarna, att branschen gör tillräckligt, samtidigt som organisationen regelbundet motsätter sig undantag som skulle göra det möjligt för bibliotek att erbjuda distansåtkomst till äldre spel. ESA lyfter fram enstaka donationer (över 2 500 spel överlämnade till Library of Congress), men det räcker inte: bevarandet kan inte enbart vila på god vilja hos dem som har ett intresse av att sälja nytt.
Att bevara handlar inte bara om att rädda bästsäljarna. Det handlar om att rädda mångfalden i en kultur, inklusive de mindre kända, experimentella och bortglömda verk som utgör rikedomen i en konstform.
Källa: GamesIndustry.biz, « Video game preservation: is the industry torching its own legacy? »
Officiella referenser
Betygsätt den här artikeln
4.5/5 · 4 röst
Kommentarer (0)
Var den första att kommentera den här artikeln.